Arrivederci Carluccio's
Hej vänner, hjärtinnerliga hälsningar från ett septembrigt Dublin.
Hoppas allt är väl. Här på Capel Street har vi just som sagt fått tillskott av två nya fantastiska svenskor och vi kallar oss redan för Familjen. (Imorse fick vi tex ett mass-sms av Johanna; "Massmeddelande till den fina familjen! Lisa Hannigan har tillkommit till min lilla skivsamling. Tänkte bara göra er lite avundsjuka. Hon är sjukt bra! Puss på er kompisar.") Jag har planer på att vi ska införa ett schema så att vi vet när vi jobbar. Och snart får vi ytterligare tillskott! I alla fall i ett tag. För FILIPPA OCH BETTIS FLYTTAR TILL DUBLIN! WOHO! Så medan de letar lägenhet ska de få bo på den omtalade luftmadrassen.
För tillfället är det bara halva familjen hemma, Johanna (nya) och Mia har fått jobb på varsinn pub och deras ohemula arbetstider tillåter inga fantastiska fredagkvällar med mig och Johanna (gamla). Denna fantastiska fredagkväll har Johanna kokat påspasta med parmesansmak och jag ätit upp hennes rester, vi har lyssnat på den nya Lisa Hanniganskivan och analyserat läget. Snart ska vi kolla på Sex and the city-boxen (ja, jag vet jag är typ 6 år efter i alla häftiga serier).
För övrigt så var detta min sista dag på Carluccio's! Jag vet att det blir komplicerat och att jag ungefär skrivit två blogginlägg sen jag ens började på Carluccio's (mars) men jag har alltså jobbat på den här italienska restaurangen i ett halvår och ungefär när jag insåg att jag faktiskt nästa vecka tillbringat ett år av mitt liv med att vara hostess på restauranger och hur mycket pengar jag skulle tjäna och hur mycket fritid jag skulle ha om jag bara hade ETT jobb bestämde jag mig för att sluta. Nu ska jag jobba heltid med rullstolsmänniskorna, nästa vecka ska jag dock ha betalda holidays som jag tjänat in på Carluccio's. Så det betyder fem dagar betald ledighet. Är inte det hundra gånger vuxnare än att ha ett jobb? Gaaaalet. Planerar brödbak och massa annat helylle. Är lite nervös dock, för mycket fritid kan aldrig vara bra.
Notiser;
Jag och Johanna kommer på besök till Örebro i oktober! 20e någonting. Bara så ni vet.
En fantastisk och blåst fnittrande slovakisk kille i min bar svarade på frågan "I'm leaving! This is my last shift! How much will you miss me, between 1 and 10?" (1 inte alls 10 jättemkt) "Öhh.. Maybe 6. Or 7!". Haha. Han var alltså den första som jag träffat som svarat ärligt på den.
Hejdå puss vi ses
Kärlek, Milla
Hoppas allt är väl. Här på Capel Street har vi just som sagt fått tillskott av två nya fantastiska svenskor och vi kallar oss redan för Familjen. (Imorse fick vi tex ett mass-sms av Johanna; "Massmeddelande till den fina familjen! Lisa Hannigan har tillkommit till min lilla skivsamling. Tänkte bara göra er lite avundsjuka. Hon är sjukt bra! Puss på er kompisar.") Jag har planer på att vi ska införa ett schema så att vi vet när vi jobbar. Och snart får vi ytterligare tillskott! I alla fall i ett tag. För FILIPPA OCH BETTIS FLYTTAR TILL DUBLIN! WOHO! Så medan de letar lägenhet ska de få bo på den omtalade luftmadrassen.
För tillfället är det bara halva familjen hemma, Johanna (nya) och Mia har fått jobb på varsinn pub och deras ohemula arbetstider tillåter inga fantastiska fredagkvällar med mig och Johanna (gamla). Denna fantastiska fredagkväll har Johanna kokat påspasta med parmesansmak och jag ätit upp hennes rester, vi har lyssnat på den nya Lisa Hanniganskivan och analyserat läget. Snart ska vi kolla på Sex and the city-boxen (ja, jag vet jag är typ 6 år efter i alla häftiga serier).
För övrigt så var detta min sista dag på Carluccio's! Jag vet att det blir komplicerat och att jag ungefär skrivit två blogginlägg sen jag ens började på Carluccio's (mars) men jag har alltså jobbat på den här italienska restaurangen i ett halvår och ungefär när jag insåg att jag faktiskt nästa vecka tillbringat ett år av mitt liv med att vara hostess på restauranger och hur mycket pengar jag skulle tjäna och hur mycket fritid jag skulle ha om jag bara hade ETT jobb bestämde jag mig för att sluta. Nu ska jag jobba heltid med rullstolsmänniskorna, nästa vecka ska jag dock ha betalda holidays som jag tjänat in på Carluccio's. Så det betyder fem dagar betald ledighet. Är inte det hundra gånger vuxnare än att ha ett jobb? Gaaaalet. Planerar brödbak och massa annat helylle. Är lite nervös dock, för mycket fritid kan aldrig vara bra.
Notiser;
Jag och Johanna kommer på besök till Örebro i oktober! 20e någonting. Bara så ni vet.
En fantastisk och blåst fnittrande slovakisk kille i min bar svarade på frågan "I'm leaving! This is my last shift! How much will you miss me, between 1 and 10?" (1 inte alls 10 jättemkt) "Öhh.. Maybe 6. Or 7!". Haha. Han var alltså den första som jag träffat som svarat ärligt på den.
Hejdå puss vi ses
Kärlek, Milla
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ojojoj, här händer det grejjer ser jag. Jag kräver mer blogginlägg eller att du på annat sätt visar att du lever och frodas i dublin, ty det är en grym stad!
Postat av: milla
javisst är det en grym stad, men vem är du?
Postat av: jake
Mäh, jag skrev mitt namn men internet slarvade bort det på vägen. Fyfy :P
Postat av: jake
jakejakejake!
vafan, skriv mitt namn elaka dator!
Postat av: milla
haha okej nu syns det, thanks :) jag lever och frodas! hur mår du?
Postat av: jake
Jäh, det tar bara ett år för inläggen att dyka upp :P
Jodå, jag lever, jag fryser, första dagen på jobbet efter 3 veckor i thailand. Jag är allt annat än taggad, 3 veckor sol palmer och njuta av livet, och nu helt plötsligt är det snorkallt, mulet, mörkt, höstigt och deprimerande. jefla sverige :P
Trackback
