BrevfranDublin

Vänner, vår blogg är inte död, den ligger bara i ide, i väntan på bättre tider. Så nu vet ni det.

Kort (för att vara Milla alltså) newsflash från 16 Capel St, Dublin 1, Ireland;

1. Vi har fått TV! (Jag trodde aldrig att jag skulle bli så glad över att få en tv, men det är ungefär som att ha fått en tredje familjemedlem, liksom någon som kan hålla en sällskap när tex Johanna är ute och svirar, någon att äta frukost med, någon att ha i bakgrunden när man dammsuger. I Örebro såg jag cirkus en kvart på tv i veckan. Nu har 16 Capel St tagit ännu ett steg mot att vara ett Hem. (Tidigare epokavgörande steg var inköpet av a) tekanna b) inköp av tofflor c) inköp av osthyvel))

2. Jag och Johanna ska bo kvar här! (Beroende på vilka ni är har ni säkerligen olika uppgifter gällande vår ev. flytt från Capel St men läget nu är hursomhaver att vi ska bo kvar här och bli de nya kontraktsinnehaverskorna från och med augusti så det betyder NO MORE RESTRICTIONS GÄLLANDE BESÖK! Käraste vänner, nu får ni komma och lunsa huuuuuur länge ni vill, OCH vad än bättre är, vi får vara de som väljer istället för att vara de stackarna som måste bli valda. Lite som att vara idoljuryn istället för de tävlande. Hehe.)

3. Jag och Johanna kommer till Sverige på besök! (Johanna far på fredag den 27e juni och är borta till den 13 juli, jag är i Örebro mellan ca sista juli och 4 augusti. Beware.)

Annars vänner, annars är Dublin sig likt. Fortfarande ont i fötterna, fortfarande blåst över broarna, fortfarande en trevlig liten bubbla. Från att ha stenkoll på exakt hur länge vi bott här under förra hösten, från att alltså ha firat varje månad den 16e över ytterligare en fantastisk månad i denna fantastiska stad har jag kommit till punkten att jag alltså måste räkna på fingrarna för att kunna tala om hur länge jag bott här. Det var länge sen jag gick vilse. Folk frågar mig om saker som de tycker att jag borde veta för att jag varit här såpass länge. Folk tror numera inte bara att jag är från Polen utan även att jag är från Sligo (på irlands västkust. Liten, ganska.. ehum, lantlig? stad. Ungefär lika smickrande som att fråga huruvida någon är från Hällefors). Jag har numera totalt gett upp tanken på att flyga hem alla mina saker med Ryanair (well, det gjorde jag i och för sig redan i oktober i och med första lönen från Bewley's, men nu har jag liksom till och med gett upp hoppet om att det kanske kanske skulle gå) och köpt en tekanna. Jag blev lycklig när jag åt senapssill på midsommar (jag tycker inte så värst mycket om sill i vanliga fall). Är detta bra eller dåliga tecken?

Vi vet inte. Framtiden är oviss, men nuet är bra. Take care, pussar och kramar i triljoners triljoner