Sunday
Hej vänner, förlåt för frånvaron. Senaste veckan har varit som Dublinveckor i Millaland brukar vara. BUSY. Haha.
Så, veckan sen sist;
22-timmarsskiftet med rullstolsbrudarna visade sig vara riktigt dramatiskt, innehållande bl.a. en ambulansfärd (och nej, det var inte jag som var i ambulansen och jag förorsakade den inte heller) men jag var mentalt som en urvriden wettextrasa när jag kom tillbaka hem sådär vid fem på nyåraftons eftermiddag. Vi började med att skåla med tysk turiskpepparvodka med Pinja (just det, vår überkristna flatmate) och fortsatte med middag och Corrado och all that crap, som Johanna redan berättat om. Och nyårsaftnar blir ju alltid som nyårsaftnar blir, vad förväntade jag mig? Förvirring på ett torg i dåligt väder och ingen plan. Vi hamnade i alla fall på en pub och efter två timmar av en massa borttappningar och upphittanden och en 40-minuters väntan på taxi i regn kom jag slutligen hem till Alberto.
Den första dagen av det nya året tillbringade jag huvudskaligen i horisontalt läge. Detta var förmodligen också den första dagen någonsin som jag och Alberto var lediga samtidigt men det enda vettiga vi gjorde var nog att vi kollade på "Gudfadern". Jag umgicks lite med hans flatmates (tre bröder) och deras syskon som aldrig upphörde att poppa upp, jag visste att de var många men inte såå många. Ni vet, det var som trollkarlens hatt, varje gång det ringde på dörren kom det ännu en broder, till slut var jag tvungen att fråga hur många de egentligen var och det kom fram till att de är 11 barn, födda inom loppet av 15 år. Den kvinnan som fött dem borde tamigtusan ha medalj.
Onsdagen var en ansträngande men trevlig dag, jag gick upp hemskt tidigt för att först åka hem och hämta pass etc för att sedan åka till indiska ambassaden, rullstolsflickejobbet och sedan avsluta kvällen på Bewley's som cashier. Det var kul att vara tillbaka, tro det eller ej.
På torsdagen var jag förrvirrigare än förrvirrigast, jag trodde det var onsdag (hallå, det är ju obvious att den första januari är på en måndag?) och rörde till det för en massa människor och allra mest såklart för mig själv eftersom jag så stenhårt påstod att jag hade rätt ända tills det bittra slutet. Well. Jag är mig lik i alla fall. Hehe. Var hemma en timme innan min sleepover, intensivumgicks med min kära Johanna som jag inte sett sen nyårsafton ungefär.
Fredagen tillbringade jag i Dun Laoghaire och på staffmeeting, promenerade till mötet i seriöst det värsta vädret jag någonsin varit med om. Min mössa blåste av och vad värre är; mitt fina röda superihopfällbara paraply jag fått av Kirti blåste sönder, kanske går det att laga. Sen kom jag hem och tog ett bad och läste Harry P och sen gick jag och Johanna på bio, vi såg "The Kite Runner", den var bra.
Igår var det lördag och jag jobbade ute hos rullstolsflickorna igen hela dagen och så på kvällen gick vi och såg Lilla Lisa som jobbar på Bewley's som spelade på Whelans som förband åt en säckpipekille och så kollade vi lite halvhjärtat på säckpipekillen innan vi gick hem till Celine som just kommit tillbaka från Frankrike. Vi drack vin och de andra spelade gitarr, jag lät bli att visa mina skills (dvs "Twist and Shout" och "9 to 5").
Och idag har jag jobbat igen, sista dagen ihop med Kamila. Kamila och Milla - the dreamteam - är numera ett minne blott, hon far till Polen på semester och när hon kommer tillbaka är jag också i fjärran länder. Efter jobbet var jag tvungen och stanna och göra dricks i två timmar, då var jag arg. Folk är så hemska och jag är så jävla snäll.
Nu är jag hemma och är fruktansvärt trött. Om jag klarar av det ska jag läsa slut på Harry Potter men jag är rädd för separationsångesten.
Lev väl gott folk, ta hand om er. Puss.
Så, veckan sen sist;
22-timmarsskiftet med rullstolsbrudarna visade sig vara riktigt dramatiskt, innehållande bl.a. en ambulansfärd (och nej, det var inte jag som var i ambulansen och jag förorsakade den inte heller) men jag var mentalt som en urvriden wettextrasa när jag kom tillbaka hem sådär vid fem på nyåraftons eftermiddag. Vi började med att skåla med tysk turiskpepparvodka med Pinja (just det, vår überkristna flatmate) och fortsatte med middag och Corrado och all that crap, som Johanna redan berättat om. Och nyårsaftnar blir ju alltid som nyårsaftnar blir, vad förväntade jag mig? Förvirring på ett torg i dåligt väder och ingen plan. Vi hamnade i alla fall på en pub och efter två timmar av en massa borttappningar och upphittanden och en 40-minuters väntan på taxi i regn kom jag slutligen hem till Alberto.
Den första dagen av det nya året tillbringade jag huvudskaligen i horisontalt läge. Detta var förmodligen också den första dagen någonsin som jag och Alberto var lediga samtidigt men det enda vettiga vi gjorde var nog att vi kollade på "Gudfadern". Jag umgicks lite med hans flatmates (tre bröder) och deras syskon som aldrig upphörde att poppa upp, jag visste att de var många men inte såå många. Ni vet, det var som trollkarlens hatt, varje gång det ringde på dörren kom det ännu en broder, till slut var jag tvungen att fråga hur många de egentligen var och det kom fram till att de är 11 barn, födda inom loppet av 15 år. Den kvinnan som fött dem borde tamigtusan ha medalj.
Onsdagen var en ansträngande men trevlig dag, jag gick upp hemskt tidigt för att först åka hem och hämta pass etc för att sedan åka till indiska ambassaden, rullstolsflickejobbet och sedan avsluta kvällen på Bewley's som cashier. Det var kul att vara tillbaka, tro det eller ej.
På torsdagen var jag förrvirrigare än förrvirrigast, jag trodde det var onsdag (hallå, det är ju obvious att den första januari är på en måndag?) och rörde till det för en massa människor och allra mest såklart för mig själv eftersom jag så stenhårt påstod att jag hade rätt ända tills det bittra slutet. Well. Jag är mig lik i alla fall. Hehe. Var hemma en timme innan min sleepover, intensivumgicks med min kära Johanna som jag inte sett sen nyårsafton ungefär.
Fredagen tillbringade jag i Dun Laoghaire och på staffmeeting, promenerade till mötet i seriöst det värsta vädret jag någonsin varit med om. Min mössa blåste av och vad värre är; mitt fina röda superihopfällbara paraply jag fått av Kirti blåste sönder, kanske går det att laga. Sen kom jag hem och tog ett bad och läste Harry P och sen gick jag och Johanna på bio, vi såg "The Kite Runner", den var bra.
Igår var det lördag och jag jobbade ute hos rullstolsflickorna igen hela dagen och så på kvällen gick vi och såg Lilla Lisa som jobbar på Bewley's som spelade på Whelans som förband åt en säckpipekille och så kollade vi lite halvhjärtat på säckpipekillen innan vi gick hem till Celine som just kommit tillbaka från Frankrike. Vi drack vin och de andra spelade gitarr, jag lät bli att visa mina skills (dvs "Twist and Shout" och "9 to 5").
Och idag har jag jobbat igen, sista dagen ihop med Kamila. Kamila och Milla - the dreamteam - är numera ett minne blott, hon far till Polen på semester och när hon kommer tillbaka är jag också i fjärran länder. Efter jobbet var jag tvungen och stanna och göra dricks i två timmar, då var jag arg. Folk är så hemska och jag är så jävla snäll.
Nu är jag hemma och är fruktansvärt trött. Om jag klarar av det ska jag läsa slut på Harry Potter men jag är rädd för separationsångesten.
Lev väl gott folk, ta hand om er. Puss.
Kommentarer
Trackback
