Bonusdagslycka
Hej vänner, det regnar i Dublin, annars mår jag bra. Gör mitt sista skift hos rullstolsflickorna ikväll och det känns faktiskt som en lättnad, kanske kommer jag tillbaka dit efter Sverige/Indien/Thailand, kanske inte. Tror att jag egentligen skulle må bäst av ett 40 h/veckan-jobb men det är hemskt svårt om man ändå vill hålla sig till rastaurangbranschen.
Igår jobbade jag dubbelskift, det var jobbigt och tråkigt, tiden kröp fram hela dagen, kvällen var bättre, Grainne fyllde år var glad och jag pratade om film med Viktor-managern, han kände till OCH tyckte om den mest geniale nu levande regissören; jag talar givetvis om Aki Kaurismäki. Vi satt och återberättade oförglömliga scener ur filmerna för varandra och skrattade jättelänge.
Alberto kom förbi med sin mamma och visade vilket fantastiskt ställe det är vi jobbar på, jag fick hjärnsläpp och glömde såklart bort min mening bestående av typ fyra ord, förstår inte varför, men portugisiskan vägrar som fastna, jag som inbillat mig att jag var lite språkbegåvad liksom. Hon var världens kortaste och sötaste i alla fall men pratade ingen engelska och såg ut som min mormor gör när hon hälsar på mina vänner.
Idag har jag varit ledig hela dagen, vaknade vid tolv, duschade och så gick jag till Bewley's för att kolla på lunchteatern. Mannen som råder över teatern har kommit hem från sin Mexicoresa och jag träffade honom på jobbet igår och han sade att jag definitivt måste se lunchföreställningen och eftersom jag var ledig och alldeles planlös ända till klockan fyra idag gick jag dit. Det var en Dickensmonolog, skicklig skådespelare men jag är inte så mycket för Dickens alltså. Jag är mer into hardcorefamiljedrama, a la "Lång dags färd mot natt" eller Ibsen, ni vet, RELATIONER. Det är för sjutton allt vi har. Relationer.
Hängde kvar lite med lilla Lisa och teatermannen, drack kaffe med Stina och skrev på det oändliga brevet till Sofia (påbörjat den 16oktober 2007, ännu icke avslutat) medan jag väntade på att Liv skulle sluta. Sen gick vi och fikade, Johanna anslöt, sedan gick Liv hem till sin sjuke karl med kycklingsoppa och Johanna på gratis-VIP-bio med Stina och jag gick hem för att get my stuff för att åka till Dun Laoghaire.
Åh, älskar såna här dar, när man är ledig alldeles själv och alla andra jobbar, det känns som en bonusdag liksom, som när det är höstdagjämning och man får en extra timme ni vet, och så det att man kan vara spontan och glad, fast det regnar och är eländigt.
Och nu ringde min älskade Filippa Hallondoft! ÅH vad bra hon är. Vi ska ha kalas hos henne den 19 januari, alla är välkomna. Hejdå puss vi ses
Igår jobbade jag dubbelskift, det var jobbigt och tråkigt, tiden kröp fram hela dagen, kvällen var bättre, Grainne fyllde år var glad och jag pratade om film med Viktor-managern, han kände till OCH tyckte om den mest geniale nu levande regissören; jag talar givetvis om Aki Kaurismäki. Vi satt och återberättade oförglömliga scener ur filmerna för varandra och skrattade jättelänge.
Alberto kom förbi med sin mamma och visade vilket fantastiskt ställe det är vi jobbar på, jag fick hjärnsläpp och glömde såklart bort min mening bestående av typ fyra ord, förstår inte varför, men portugisiskan vägrar som fastna, jag som inbillat mig att jag var lite språkbegåvad liksom. Hon var världens kortaste och sötaste i alla fall men pratade ingen engelska och såg ut som min mormor gör när hon hälsar på mina vänner.
Idag har jag varit ledig hela dagen, vaknade vid tolv, duschade och så gick jag till Bewley's för att kolla på lunchteatern. Mannen som råder över teatern har kommit hem från sin Mexicoresa och jag träffade honom på jobbet igår och han sade att jag definitivt måste se lunchföreställningen och eftersom jag var ledig och alldeles planlös ända till klockan fyra idag gick jag dit. Det var en Dickensmonolog, skicklig skådespelare men jag är inte så mycket för Dickens alltså. Jag är mer into hardcorefamiljedrama, a la "Lång dags färd mot natt" eller Ibsen, ni vet, RELATIONER. Det är för sjutton allt vi har. Relationer.
Hängde kvar lite med lilla Lisa och teatermannen, drack kaffe med Stina och skrev på det oändliga brevet till Sofia (påbörjat den 16oktober 2007, ännu icke avslutat) medan jag väntade på att Liv skulle sluta. Sen gick vi och fikade, Johanna anslöt, sedan gick Liv hem till sin sjuke karl med kycklingsoppa och Johanna på gratis-VIP-bio med Stina och jag gick hem för att get my stuff för att åka till Dun Laoghaire.
Åh, älskar såna här dar, när man är ledig alldeles själv och alla andra jobbar, det känns som en bonusdag liksom, som när det är höstdagjämning och man får en extra timme ni vet, och så det att man kan vara spontan och glad, fast det regnar och är eländigt.
Och nu ringde min älskade Filippa Hallondoft! ÅH vad bra hon är. Vi ska ha kalas hos henne den 19 januari, alla är välkomna. Hejdå puss vi ses
Kommentarer
Postat av: Rockpoet
NI SKRIVER FÖR LÅNGA INLÄGG!!!!
Trackback
