BrevfranDublin

Milla & Jag bor själva i lägenheten, det har vi gjort nu i snart en månad. Innan hade vi allitd Pinja eller Hannu som höll en vakande öga över oss, alltid någon som klagade på att vi lämnade spår efter oss i lägenheten, alltid någon som skrev lappar om att det är dags att städa.

Nu bor vi själva, vi gjort revolt.

Vi har slängt kläderna överallt, vi har lämnat disk i hela lägenheten, vi har samlat damm i alla vrån man kan hitta, vi har tagit så mycket platts vi bara kunnat.

Nu är det slut på det.

Igår städade jag hela lägenheten, tvättade och fixade med soporna, jag fick nog. Milla hade också fått nog. Det var riktigt äckligt här ett tag. Men jag tror vi behövde det, vi behövde göra vår vi-har-flyttat-hemifrån-revolt. Tur att vi blev vuxna på bara några veckor. Nu skiner lägenheten och varken jag eller Milla vill lämna spår efter oss, vi njuter av att se borden, vi njuter av att kunna gå barfota på golvet utan att bli svart om fötterna.

Om några minuter ska jag ta taxin till flygplatsen för att hämta Linn och Johanna som vi har väntat på nu ett tag. Dessa flickor ska få bo i gästrummet tills på måndag. Dom är lyckligt lottade att få ett eget rum, dem är de första gästerna som får en riktigt säng här.

3 september

Flyttar kommer två flickor från Göteborg som ska bo hos oss i en obestämd framtid, detta ser vi fram emot eftersom det onekligen är ganska tomt här när man sitter själv i den stora lägenheten.
Men det viktigaste är nog att jag fyller 20 år samma dag. Nu blev ni säkert förvånade att jag bara är 19, jag vet, det är inte många som tror det.

Jag är nog världens mest mogna 19-åring.

Snart lämnar jag alltså barndomen och blir vuxen på ritkigt? Jag undrar hur det här kommer gå, om inte annat får jag ringa mamma och be om hjälp.