Tonårsrevolt
Milla & Jag bor själva i lägenheten, det har vi gjort nu i snart en månad. Innan hade vi allitd Pinja eller Hannu som höll en vakande öga över oss, alltid någon som klagade på att vi lämnade spår efter oss i lägenheten, alltid någon som skrev lappar om att det är dags att städa.
Nu bor vi själva, vi gjort revolt.
Vi har slängt kläderna överallt, vi har lämnat disk i hela lägenheten, vi har samlat damm i alla vrån man kan hitta, vi har tagit så mycket platts vi bara kunnat.
Nu är det slut på det.
Igår städade jag hela lägenheten, tvättade och fixade med soporna, jag fick nog. Milla hade också fått nog. Det var riktigt äckligt här ett tag. Men jag tror vi behövde det, vi behövde göra vår vi-har-flyttat-hemifrån-revolt. Tur att vi blev vuxna på bara några veckor. Nu skiner lägenheten och varken jag eller Milla vill lämna spår efter oss, vi njuter av att se borden, vi njuter av att kunna gå barfota på golvet utan att bli svart om fötterna.
Om några minuter ska jag ta taxin till flygplatsen för att hämta Linn och Johanna som vi har väntat på nu ett tag. Dessa flickor ska få bo i gästrummet tills på måndag. Dom är lyckligt lottade att få ett eget rum, dem är de första gästerna som får en riktigt säng här.
3 september
Flyttar kommer två flickor från Göteborg som ska bo hos oss i en obestämd framtid, detta ser vi fram emot eftersom det onekligen är ganska tomt här när man sitter själv i den stora lägenheten.
Men det viktigaste är nog att jag fyller 20 år samma dag. Nu blev ni säkert förvånade att jag bara är 19, jag vet, det är inte många som tror det.
Jag är nog världens mest mogna 19-åring.
Snart lämnar jag alltså barndomen och blir vuxen på ritkigt? Jag undrar hur det här kommer gå, om inte annat får jag ringa mamma och be om hjälp.
Nu bor vi själva, vi gjort revolt.
Vi har slängt kläderna överallt, vi har lämnat disk i hela lägenheten, vi har samlat damm i alla vrån man kan hitta, vi har tagit så mycket platts vi bara kunnat.
Nu är det slut på det.
Igår städade jag hela lägenheten, tvättade och fixade med soporna, jag fick nog. Milla hade också fått nog. Det var riktigt äckligt här ett tag. Men jag tror vi behövde det, vi behövde göra vår vi-har-flyttat-hemifrån-revolt. Tur att vi blev vuxna på bara några veckor. Nu skiner lägenheten och varken jag eller Milla vill lämna spår efter oss, vi njuter av att se borden, vi njuter av att kunna gå barfota på golvet utan att bli svart om fötterna.
Om några minuter ska jag ta taxin till flygplatsen för att hämta Linn och Johanna som vi har väntat på nu ett tag. Dessa flickor ska få bo i gästrummet tills på måndag. Dom är lyckligt lottade att få ett eget rum, dem är de första gästerna som får en riktigt säng här.
3 september
Flyttar kommer två flickor från Göteborg som ska bo hos oss i en obestämd framtid, detta ser vi fram emot eftersom det onekligen är ganska tomt här när man sitter själv i den stora lägenheten.
Men det viktigaste är nog att jag fyller 20 år samma dag. Nu blev ni säkert förvånade att jag bara är 19, jag vet, det är inte många som tror det.
Jag är nog världens mest mogna 19-åring.
Snart lämnar jag alltså barndomen och blir vuxen på ritkigt? Jag undrar hur det här kommer gå, om inte annat får jag ringa mamma och be om hjälp.
Nostalgin
Hej vänner.
För en gångs skull regnar det inte i Dublin och för en gångs skull händer detta i kombination med att jag är ledig. Trots det har jag tillbringat dagen so far inomhus, jag och Johanna byter rum och jag måste flytta mina saker. Vi har bytt upp oss i hierarkin och är numera lägenhetsinnehavare och i och med det fick vi det större sovrummet. Som fortfarande inte är särskilt stort, men i alla fall bra mycket större än vårt gamla. Tyvärr innebär detta att jag måste gå igenom mina 17 par strumpbyxor och konstatera att ungefär 80% av dem är mer hål än strumpbyxa (jag hatar att köpa strumpbyxor och ändå känns det som om det är det jag gör mest hela tiden) samt städa ur alla dessa lådor jag inte sett botten på sen vi flyttade in för snart ett år sen. Så jag städar. Och har pyjamas. Och tillåter mig själv att ha datapauser en gång i timmen och dricka te på balkongen när jag blir trött på alla papper och så lyssnar jag på alla skivor min käraste Johanna köpt när jag varit borta.
Och jag hittar. Och minns. Och det är fantastiskt. Jag hittade helt underbara lappar från perioden när jag och Johanna konstant missade varann eftersom jag jobbade kväll och hon tidigt, här följer några favoriter;
"Godmorgon! Du har dödat mig i natt bara så du vet! Jag har tappat lappen med dina arbetstider så när slutar du idag? Puss puss nu ska jag till Hitlerjobbet" från oktober 2007
"Hej Älskling! Glöm inte tvätten! Jag lovade att skriva det på en lapp så jag gör det nu. Kolla i skåpen där nere, jag har lämnat tvättmedel och påsarna där!" instucken i en sko, en morgon i december (tror jag).
En annan, en vägbeskrivning från Agnes, när hon sov över och jag inte vaknat när hon gick;
"Det blev en mindre bra karta. Men kolla på s 14 D2 så kanske du förstår. Det är lite besvärligt och inte så väldigt värt det. Besväret alltså. Men om du inte har något bättre för dig så kan du komma och få en baguett för butterprice (1.10 €). Tack för bed and breakfast Agnes"
Nej Agnes. Jag förstår inte vad du menar, och förlåt för att jag inte kom.
Och så hittade jag konsertbiljetten till Jens och en vägbeskrivning till Celines hus första gången jag skulle dit och en till Livs och brev och vykort och bussbiljetter och en miljon små påsar med knappar och så försöker jag tänka vilka kläder de hör till. Och så har jag hittat min dagbok, min mögliga dagbok som ser ut som om den är från 1937 fast den bara är från 2007, det är möglet, och min ovarsamhet med böcker.
Och där, mitt ibland kinderleksaker och halvanvända cerat och italienskaglosor hittade jag den; en skrynklig smutsig ros, gjord i oktober 2007 av en vit pappersservett. Och jag ler och tänker att vita pappersrosor kan göra underverk.
För en gångs skull regnar det inte i Dublin och för en gångs skull händer detta i kombination med att jag är ledig. Trots det har jag tillbringat dagen so far inomhus, jag och Johanna byter rum och jag måste flytta mina saker. Vi har bytt upp oss i hierarkin och är numera lägenhetsinnehavare och i och med det fick vi det större sovrummet. Som fortfarande inte är särskilt stort, men i alla fall bra mycket större än vårt gamla. Tyvärr innebär detta att jag måste gå igenom mina 17 par strumpbyxor och konstatera att ungefär 80% av dem är mer hål än strumpbyxa (jag hatar att köpa strumpbyxor och ändå känns det som om det är det jag gör mest hela tiden) samt städa ur alla dessa lådor jag inte sett botten på sen vi flyttade in för snart ett år sen. Så jag städar. Och har pyjamas. Och tillåter mig själv att ha datapauser en gång i timmen och dricka te på balkongen när jag blir trött på alla papper och så lyssnar jag på alla skivor min käraste Johanna köpt när jag varit borta.
Och jag hittar. Och minns. Och det är fantastiskt. Jag hittade helt underbara lappar från perioden när jag och Johanna konstant missade varann eftersom jag jobbade kväll och hon tidigt, här följer några favoriter;
"Godmorgon! Du har dödat mig i natt bara så du vet! Jag har tappat lappen med dina arbetstider så när slutar du idag? Puss puss nu ska jag till Hitlerjobbet" från oktober 2007
"Hej Älskling! Glöm inte tvätten! Jag lovade att skriva det på en lapp så jag gör det nu. Kolla i skåpen där nere, jag har lämnat tvättmedel och påsarna där!" instucken i en sko, en morgon i december (tror jag).
En annan, en vägbeskrivning från Agnes, när hon sov över och jag inte vaknat när hon gick;
"Det blev en mindre bra karta. Men kolla på s 14 D2 så kanske du förstår. Det är lite besvärligt och inte så väldigt värt det. Besväret alltså. Men om du inte har något bättre för dig så kan du komma och få en baguett för butterprice (1.10 €). Tack för bed and breakfast Agnes"
Nej Agnes. Jag förstår inte vad du menar, och förlåt för att jag inte kom.
Och så hittade jag konsertbiljetten till Jens och en vägbeskrivning till Celines hus första gången jag skulle dit och en till Livs och brev och vykort och bussbiljetter och en miljon små påsar med knappar och så försöker jag tänka vilka kläder de hör till. Och så har jag hittat min dagbok, min mögliga dagbok som ser ut som om den är från 1937 fast den bara är från 2007, det är möglet, och min ovarsamhet med böcker.
Och där, mitt ibland kinderleksaker och halvanvända cerat och italienskaglosor hittade jag den; en skrynklig smutsig ros, gjord i oktober 2007 av en vit pappersservett. Och jag ler och tänker att vita pappersrosor kan göra underverk.
