BrevfranDublin

Hej vänner, Milla är tillbaka från de döda! Efter en paus på sisådär tre månader har jag tagit mig i kragen och beslutat mig för att återta bloggandet. Jag kom på att det trots allt var ganska trevligt. Och att är ganska handy att ha koll på sitt liv sådär retrospektivt när man inte har så mycket koll i nuet. Att det kändes som att jag hade lite mer struktur i tillvaron när jag kunde se i bloggen att "Juuust det, jag träffade Grainne i torsdags" istället för dessa mystiska "G, 22.00, bron" påminnelser i mobil. Vem är G liksom?

Så varför har jag då inte bloggat;

a) Varken resorna eller livet-post-resorna har varit sammanfattbart, inte ens mina föräldrar skulle orka läsa igenom det MASTODONTinlägg det skulle bli om jag ska börja berätta om Indien och Thailand och eftersom jag i mångt och mycket är väldigt allt-eller-inget har det helt enkelt blivit just inget

b) Jag och Johanna har bytt till Vodafone och ringer numera gratis till varandra dygnet runt, utan uppkopplingsavgift också, så vi har inte behövt läsa om varandras liv på bloggen utan kan alltså kommunicera via telefon

Och idag är alltså dagen för Uppstyrande och Ordning. Jag och Johanna har bytt lakan för första gången sen min hemkomst (6 veckor) och dammsugit.

Så. Livet sen sist. Först var jag alltså i Sverige-Indien-Thailand i 6 veckor, allt var osammanfattbart och fantastiskt.

Sen kom jag tillbaka och saker är sig lika och olika, jag jobbar fortfarande som hostess fast numera på ett nyöppnat, dyr-lunch-billig-middag-ställe, "Carluccio's". (http://www.carluccios.com/caffes/default.asp?func=where&caffe_id=37&region=49) Genomtänkt ljus och servetterna på borden ska vara lite chict på sned. Fortfarande går mitt jobb ut på att sälja min själ för customer service; att springa i trappor, dela ut menyer och le och föra folk till borden, men personalen är underbar, gör det värt det.

Jag tar fortfarande hand om handikappade människor men numera är rullstolsflickorna utbytta mot en rullatorman och en man med käpp, två helylle potatisätande irländska män in their sixties. De drar dåliga skämt och kallar mig "Abba" resptektive "Abby", eftersom de av någon outrgrundlig anledning minns att jag bott i "Abba-land", dvs. Sverige, men inte vad jag heter. De bor i en liten stuga i en park ganska nära stan, stugan heter "Gardeners cottage" och vi äter potatis, visst låter det idylliskt?

Det är aprilväder i Dublin, det regnar, haglar och strålar sol om vartannat, och blåser, blåser när man går över broarna. Vi handlar fortfarande mat och bär kassar, jag är fortfarande konstant förkyld och försenad, Johanna fortfarande kaffefläckig. Det är fortfarande jobbigt att jobba, det är fortfarande underbart att vara ledig. Livet är en krogkö, en in, en ut. Dublin, I still love you.

Non, je ne regrette rien

Tills vidare, Milla