BrevfranDublin

Okej. Såhär var det:

Det var lördag, klockan ringde 06.30. Eftersom jag har samma ringsignal som väckningssignal trodde Johanna att det ringde, och muttrade något i stil med "Vem fan ringer såhär sent". Då sade jag "Ingen ringer, det är mitt alarm, jag ska gå upp". Jag hörde något som lät som ett skratt och såg Johanna breda ut sig i dubbelsängen. Life's a bitch. Jag gick upp.

Eftersom jag hade googlat på LUSH kvällen innan och läst igenom deras "We belive in..." följt av massa pretanitiösa punkter, visste jag att ett av deras huvudmotton var "Be never to busy to be beautiful", vilket ledde till panikmålande av naglarna eftersom det billiga röda redan blivit skavt i kanterna och mascaramålning och toalettsittning samtidigt, mycket tidseffektivt.

Och eftersom jag kanske är världsmästare i grenen "stressa upp mig själv" sprang jag i princip till LUSH och var där 14 minuter för tidigt. (Believe it or not). Där utanför väntade en skara brudar i varierande åldrar och utseenden. Den första jag såg var den kortväxta punkaren med illrosa ögonskugga och "Chemical romance"-tröja (som senare var i min grupp) och tänkte "Oj, jag måste kommit fel tid, alla dom här ska nog någon annanstans". Men sedan kom CAITLYN (mer om henne senare) och frågade den som senare skulle visa sig vara Agnes ifall hon skulle på intervju på LUSH och det skulle hon. "Hjälp" tänkte jag.

Vi stod där i en kvart och det var kanske den konstigaste kvarten i mitt liv. Tänk er, klockan är åtta en lördagmorgon och omkring 20 människor ska på gruppintervju på LUSH, alla står och trycker sina seriösa CV:n i plastmappar mot bröstet och ingen pratar med någon annan och alla försöker glutta på varandra. Sedan blir vi äntligen insläppta av en tokig manager och får tejpbitar att skriva namn på och klistra på bröstet. Musiken vrålar högt och managern hoppar upp på en stol och börjar dansa medan hon väntar på att någon ska sänka musiken så hon kan börja prata. Jag börjar ana ugglor i mossen. Hon presenterar sig själv och de andra medarbetarna och så delas vi in i grupper om ca fem.

Vi sätter oss ned på golvet i ett hörn av butiken tillsammans med en ur personalen. Vår gruppledare hette Sarah och jobbade deltid eftersom hon pluggade på college. Hon var fräkning och pratade fort och alldeles för engagerat och var sådär läskigt överdriven och käck, precis som alla andra som jobbar där. Vi får presentera oss för varandra och gruppen består av (håll i er nu!) en polsk man kring 40 som försöker prata som en britt och som brukar turnera och dansa med Hare krishna och som redan haft sin drömsemester (det var en av frågorna) , vilken var i  somras då han turnerade runt med hare krishnas i Polen, han visade trunéplanen för Sarah och satte på sin bärbara CD-spelare med musik åt henne. Hon såg milt sagt bestört ut men försökte hålla masken. Sedan var det jag, Milla, finsk men från Sverige, flyttat hit för att jobba, ja, har bott här två veckor. Ni vet. Jag var vanliga Milla men extended version, som lite käckare. Och så var det Dublin-bon med "Chemical romance"-tröjan, hon såg ut som en av dom där som hänger i CP (förlåt, ni icke-örebroare!). Hon var konstig. Sen kom den ungerska tjejen som varit au-pair och som alltid pratade för länge när det var hennes tur att svara på frågor och skrattade åt sina egna skämt och så var det CAITLYN.

Alltså, jag börjar tro att jag tycker illa om amerikaner. (Jag har ju Tara på mitt jobb också). Caitlyn var så himla KLASSISK. Hon var "from the US" och hade flyttat hit själv och var så pretto att jag höll på att kräkas. När alla beskrev sin drömsemester (jag sade Indien och Cuba) sade hon "Oh, I'd just go anywhere. What matter is that you are with your FRIENDS, you know, you'll be happy where ever you are as long as you are with your friends". Jaha. Sedan kom frågan om vem vi skulle vara om vi var någon i en serie/film. Polacken sade att han skulle vara Mr Bean, jag sade att jag skulle vara Bridget Jones eftersom jag är så skön och förvirrad och då sade Caitlyn att hon skulle vara ELISABETH BENNET I "PRIDE AND PREJUDICE, "...because I'm so passionated and I simply LOVE people". Jag ville kräkas.

Efter fler irrelevanta frågor om musiksmak och raggningsrepliker som hade till uppgift att berätta vilka slags människor vi var och hur väl vi platsade "in the LUSH-team" blev vi sammankallade igen allesammans och managern hoppade upp på stolen igen, dansade lite, och tillkännagav sedan att tre blivit utvalda; Caitlyn (såklart) och ytterligare två tjejer, för vidare intervjuer. Vi andra fick en tvål som tack för att vi kommit. Den hade bäst före 25 september.

Utanför stötte jag ihop med Agnes och Lisa från Sverige, vi stod och förundrade oss över den något bisarra tillställningen och bytte nummer. De berättade att tjejen som blivit utvald från deras grupp tydligen hade varit ute och supit med deras gruppledare kvällen innan och att de pratat om hur bakfulla de var. Fair rules huh? Falska slynor.

Medan vi stod där kom Caitlyn ut, och jag tänkte vara trevlig och En God Människa så jag sade grattis. Hon log och såg ut som om hon tyckte synd om mig och sade "I'm sure there is plenty of other jobs for you! Really! Well, see ya!" och så log hon och gick och jag gick till jobbet kände mig som tvålen, bäst före 25 september.