Hemnyckeldrömmar
Good evening dear friends. Nu sitter vi i lobbyn på vårt andra (och förhoppningsvis sista) hostel i Dublin. Det första var fullt av tyska niondeklassare och andra mongon så vi tog vårt pick och pack och begav oss hit till Isaac's Hostel. Även om vi känner oss hemlösa mest hela tiden så kände jag mig exceptionellt hemlös när jag gick där med mina väskor och kassar. Jag vill ha ett hem. Jag vill sprida ut mig. Jag vill sätta upp min Titanic-affish på väggen. Jag vill storhandla och dega i sängen en hel dag och äta mackor i sängen och ha pyjamasbyxor och jag vill strunta i att planera vad jag ska ha från den jävla boxen i källaren dagen efter och jag vill ha en hemnyckel. Jag vill ha den lilla sucken som man suckar ut när man kommer hem från jobbet och ställer ner sina kassar. Pust. Ni vet.
Annars har vi mest chillat som sagt, Johanna har sökt jobb och jag har skrivit brev och promenerat till posten. På kvällen var vi hemma i vårt framtida hem och betalade 900 euro i depositionsavgift till Hannu. Han var väldigt finsk och saklig och snäll och skrev på intyg om att han verkligen tagit emot pengar och visade andra intyg på att han verkligen bodde där. På något sätt känns det som om vi har alldeles för mycket flyt i vår relation, Irland och jag. Ingen knockout-kulturkrock. Hannu trodde att den var på väg.
Sedan kom vi till vårt hemlösa hem och nu har jag bastat (eventuellt utslag av hemlängtan?) och vi har käkat morötter och nu ska vi fila på våra CV:n . Imorgon far vi till havet om det är fint väder, annars ska vi ta tag i oss själva och söka jobb.
