BrevfranDublin

Hej vänner, natt i Dublin igen. Jag har verkligen lyckats vända totalt och uppenbarligen för evig tid på mitt dygn. Jag är helt handlingsförlamad till sådär kring sju på kvällen och nu, när klockan är tolv och alla jag känner sover sött, är jag hur vaken som helst. Känner mig som när jag var sexton och msn fortfarande var nytt och häftigt (jaja, jag var ganska sen med msn, jag medger) och jag satt uppe hela nätterna och pratade om Livet och Konsten och Kärleken till klockan fyra varje natt. Fast nu känner jag mig mest dålig för att jag inte sover.

Nu är jag alltså fruktansvärt ledig, vilket är underbart. Min familj kom i söndagskväll, så jag har hängt med dem. Igår gick vi runt på stan och drack eftermiddagsöl i the red pub i Temple Bar, och nej, Guinness är fortfarande inte gott. Suck. Typiskt mig att inbilla mig att det är lite bättre för varje gång jag dricker det.

Sedan visade jag min fantastiska arbetsplats och bokade bord för kvällen och sedan promenerade vi i St Stephens Green och den hemliga parken, som jag blev tipsad om. Det är en park som länge varit i privat ägo men som sedan öppnats för allmänheten och den är väldigt svår att hitta till, men verkligen värt besväret.

Min familj har en fantastisk tradition att alltid sova middag när vi gör våra städer, så även nu. Jag kom hem och sov en timme eller så innan min familj inkl. Johanna gick till Bewley's för att äta middag. Och det var minst sagt en konstig situtation, jag var på heeelt fel sida om cashierdisken. Det är ju JAG som ska föra notan till bordet och inte vara den som ber om den. Jag såg mina kollegor och managers och diskflickorna jobba på som vanligt medan jag drack vin och åt en schysst middag. Jag kände mig konstigt nervös hela tiden, men Johanna sade att jag skött mig fint ändå. Och så var det hemskt trevligt att min familj var där, men knasigt också. Världskrock ni vet, när världar krockar samman. När Örebro gjorde besök i Vimmerby eller nu när barndomen och Örebrolivet gör besök hos Milla den wannabe vuxne i Dublin. Bra, men konstigt.

Haha, det var kul, mina föräldrar pratade med den estinske managern, som är typ 34, och sade att han var en trevlig "pojke". Det ska jag berätta när jag kommer tillbaka. Hihi.

Efter middagen gick vi för att kolla på riverdance på ett hotell, jag var sjukt imponerad faktiskt. Min mamma har sedan dess enträget försökt få mig att börja ta danslektioner; "Tänk vad du skulle imponera på alla dina finska släktningar!". Kul att hon har så stort hopp om mina fysikaliska förmågor, jag förlorade det ungefär när jag var elva och gick på "Blandad dans; disco, bugg och cha cha" med Linn. Jag börjar tro att jag saknar en viktig del av hjärnan, även min sambalärare misstänkte det när han insåg att jag verkligen inte KAN dansa.

Idag åkte vi med en turistbuss runt stan men eftersom trafiken här är kaos som vanligt fick vi hoppa av halvvägs och grab a cab för att kunna ta oss in till stan i tid till lunchteaterföreställningen på mitt jobb. Den var väldans bra och soppan god.

Eftermiddagen spenderade jag sovandes mot min mammas axel i turistbussen. Jag kände mig väldigt ovuxen när jag blev väckt av min pappa i höjd med min gata och han sade "Här ska du gå av ". När jag kom hem somnade jag igen. Detta börjar faktiskt bli läskigt, antingen är detta att mina föräldrar är här någonslags tillbakagång mot spädbarnsstaidet eller så är det förra veckans sömnskulder jag fortfarande betalar av.

Nu ikväll har vi lagat middag och ätit tillsammans med Johanna och Hannu och Pinja. Ganska spartanskt, eftersom vi endast har fyra stolar och fem gafflar. Men det gick bra, språkkrockarna till trots. Johanna var ju den enda i sälskapet som inte pratade finska, men en guldmedalj till henne för att hon stod ut och inte gäspade alltför mycket när alla omärkligt glidit ifrån engelskan.

Imorgon far familjen och in kommer Maria, hon ska belägra vårt vardagsrumsgolv och mitt sinne tills på söndag. Det blir trippel världskrock; Vimmerbymilla träffar Örebromilla träffar Dublinmilla. Är jag schizofren? I alla fall blir det hemskt bra, jag behöver lite av Marias stabilitet och källsortering i mitt liv.

PS. Eddie; OC-boxen är här. Du hämtade den aldrig och jag tog det som ett tecken. Du får den när jag kommer till Örebro i jul. Hata oss inte. Jag och Johanna behöver ett Projekt.