Lördag igen
Hej vänner, lördag igen. Jösses flickor, imorgon firar jag och Johannan sex veckor i Dublin. Helt sjukt. Det känns som om jag bott här extremt mycket längre.
Well, ses sist har jag jobbat JÄTTEMYCKET, 55 timmar kommer det sluta på denna veckan. Det beror på att jag började det nya jobbet igår, som personlig assistent åt de rullstolsbundna flickorna. Jag började där igår, jag var lite nervös sådär, jag har ju inte alltför positiva minnen av mitt första möte med Magda, aspergerkvinnan som jag var ledsagare åt. Men det gick hemskt bra, alla var snälla och flickorna själva drog skämt för att lätta upp stämningen när jag skulle hjälpa till att duscha dem, vilket var skönt eftersom jag kände mig milt sagt ganska generad.
"How do I look today?" frågade en av dem imorse när hon satt i sin duschrullstol och jag duschade henne. "Ehh, fine" sade jag, vad fan ska man svara på det liksom, hon är naken och förlamad från nacken och nedåt? "Drop dead gorgeous, ain't I?". Haha. Humor har de i alla fall.
Jag jobbar alltså i ett projekt som ska få handikappade människor ut från instutionerna till samhället och dessa två flickor bor alltså i varsin egen lägenhet i ett vanligt hyreshus och vi är där för att hjälpa dem med allt de behöver hjälp med, dvs. det mesta; de är rätt klara i huvudet, en av dem är lite lätt förståndshandikappad men den andra är precis som vem som helst, så vi är där för att mata, duscha, umgås etc.
I alla fall är jag ganska utarbetad nu men som tur är jobbar jag bara typ 12 timmar nästa vecka, vilket är fantastiskt bra med tanke på mina besök. Som vanligt har jag mycket storslagna planer.
Igår var jag och Johanna på bio med Pinja, vi såg en irländsk film som heter "Garage". Den var väldigt konstnärlig och hemskt djup, och ni vet, jag är ju ganska fånig och faller för sånt. Men denna var så deprimerande att jag mest ville gå därifrån, jag blev så illa berörd, och jag som för en gångs skull var på happy-endig-humör...
Nu har jag just kommit hem från jobbet, det var ganska kul idag faktiskt. Det var ganska lugnt så jag och Gránnie (uttalas "gronya". Sade jag att irländska är fullständigt utan logik?) diskuterade subkulturer (hon trodde jag var en sån som gick på RnB-klubbar???!!!?? GER JAG ETT SÅNT INTRYCK????) och skrattade åt den roligaste bokningen någonsin; 35 JÄTTEFULA killar, kategorin nördiga fotbollssupportrar, alla med blonderat hår i helt bisarra frisyrer. Höll på att dö av skratt varje gång de passerade. Den estniska managern lät mig gå hem en timme tidigare och gav mig en ros som han gjort av ett silkessnöre. Han är så cheesy att det inte är sant. Min andra ros på två veckor. Jag är ganska nöjd alltså. Haha.
Nu är jag hemma med Damien Rice och ett glas vin, väntar på att Johanna och Hässleholmsdamerna behagar dyka upp ur förorten. Suck. Börjar tröttna på enmansförfester efter jobbet på lördagarna.
PS. Jag drömde häromnatten att Patrik dödade en kattunge med bara händerna och när jag frågade varför log han. Vad tror ni det betyder?
Take care. Puss.
