BrevfranDublin

Godmorgon vänner, extremt nyvakna Milla här. Jag sitter i soffan, lyssnar på Regina Spektor, dricker kaffe. Första söndagen på alltför många veckor som jag inte jobbar morgon. Jag har saknat det oerhört mycket. Alla behöver minst en i veckan för att palla med resten. Särskilt denna veckan så jag varit helt bisarrt trött hela tiden. Johanna tror att jag har någon hemlig sjukdom. Jag är dramaqueen som vanligt och inbillar mig att det är kronisk narkolepsi och att jag aldrig kommer vara otrött igen.

Inatt for alltså Marre Maräng hem till Sverige. Hela hejdåsekvensen kändes som en knasig dröm, jag och Maria står på ett dimmigt Capel Street i en kvart och väntar på taxin och pratar inte för att vi är så trötta och alla förbipasserande är på väg hem och inte på väg bort och de säger godnatt och Maria säger godmorgon.

Men hemskt trevligt var det, alltsammans. I onsdags visade jag henne staden och gjorde massa Ärenden. Vi handlade rutten frukt på fruktmarknaden och lagade wok och drack vin. Svenskorna kom och vi hängde i vårt rum eftersom H&P var hemma, det kändes som förfester med tjejerna på rummet på den Gamla Goda Tiden.

Sedan gick vi till "festen". Vi var nämligen bjudna på Halloweenfest hos våra grannar i lägenhet 2, de hade satt upp post-it-lappar på allas dörrar och vi tänkte att är det Halloween så är det och man ska ta seden där man kommer. Och så gick vi dit. Och det var ett skämt.

Hela lägenheten var nersläckt och oerhört pyntad, orangea girlanger i taket och skräckfilm som visades på projektor på väggen, på ett bord stod chips och godis a la lågstadiedisco och en SKÅL MED MASKAR. Skjut mig. Gästerna betsod av våra kroatiska grannar. Agnes och Katta var där en kvart, jag och Maria och Johanna en halvtimme för att jag är så himla snäll och inte hade hjärta att säga "Ni är konstiga, vi drar". Men kroaten från sjuan var trevlig och bjöd Johanna och Maria på fika igår när jag jobbade.

I torsdags jobbade jag för första gången på hela veckan, det var ganska trevligt för en gångs skull. Efter mitt jobb gick jag och Maria och fikade på ett fantastiskt franskt fik för jättemycket pengar, men det var det värt. Sedan mötte vi upp Johanna och gick på National Gallery och samlade kulturpoäng. På kvällen såg vi "Eastern promises" på bio, Viggo Mortensen som hårdkokt rysk maffiamördare, det var det brutalaste jag varit med om, jag ville bokstavligen kräkas.

I fredags for jag och Maria till havet och gick en mil längs stranden och det var sådär overkligt fint väder och alldeles varmt och det kändes som ett skämt att det var november. Folk badade i havet och jag tog av mig jackan. Vi åt mackor på en hed. Det var hemskt fint.

På kvällen gick vi ut och åt på en italiensk restaurang här i närheten, fett dyrt, men värt. Vin och pasta och tiramisu (som var en besvikelse). Sedan följde ett hopplöst vandrande genom stan för att hitta en trevlig pub som inte var knökfull, vi slutade på en bar som ligger i en kyrka alldeles där vi bor där grannkroaten jobbar. Sjukt snyggt. Det gillade vi.

Igår jobbade jag igen medan Maria upptäckte staden på egen hand, Johanna som lovat att ta hand om henne sov och vaknade inte när Maria lite försynt gick in i rummet. Efter jobbet gick vi på marknad i Temple Bar och sedan till Pinjas favoritmuseum, Chester Beaty Library. En gubbe som samlat på mig massa religiösa konstföremål från hela världen. Ungefär.

Och eftersom Maria skulle åka så brutalt tidigt var vi hemma igår, lagade tacos och lyssnade på Regina Spektor och somnade alla tre i den hemskt smala dubbelsängen.

Imorse vaknade jag alltså av mig själv för första gången på mycket länge. Johanna läser, Hannu har ätit upp våra tacochips. Det är mulet. Det är söndag.