BrevfranDublin

Godkväll vänner, hoppas ni har det bra allesammans. Jag lyssnar på Manu Chao och Explosions in the sky och är nyss hemkommen från en otroligt spontan och hemskt trevlig kväll hos Celine på mitt jobb. Hon är fransyska och 23 år och sjuksöterska och första intrycket var liksom att hon var blyg och söt och snäll men nu har hon under kvällens lopp omkullkastat alla fördomar, fast på ett bra sätt. Den snälla försynta sjuksköterskan visade sig vara en electrolyssnande mansslukerska med en fransk pojkvän i Köpenhamn och en italiensk pojkvän i Dublin, fast egentligen är hon kär i en argentinare som bor i Argentina. Suck. Dessa såpor... Men det får den mestadels frånvarande röda tråden i mitt liv att framträda skarpare än... ja, jätteskarpt.

Hon spontanbjöd hem mig idag när vi jobbade ihop och vi drack cider och lyssnade på franskt och åt ris med herbs the provance i hennes vardagsrum. Hon bor i världens skabbigaste lägenhet och betalar som alla andra här bisarrt mycket pengar för den. Det var den sortens lägenhet jag trodde jag skulle komma att bo i innan jag kom till Dublin; ni vet, äckliga soffor, rökelser, flatmates som röker inomhus, affischer, enmannakök, heltäckningsmatta.

Så ni förstår fröjden när jag kom hem till vårt välstädade vita paradis. Mmm. Jag upphör aldrig att vara nöjd.

Imorgon är jag ledig på dagen, kvällen tillbringar jag i Dun Laoghaire, jag har sleepover hos rullstolskvinnorna igen. Förutom ett Viktigt Möte med en manager ska jag aktivt ligga i min säng och inte göra någonting. Morgondagens fortune cookie på Facebook säger att "A stranger will brighten your day", jag uppdaterar er om det inom kort. Sen min ipod dog har fortune cookies blivit min nya addiction, och jag lovar er, det fungerar verkligen.

Nu är jag stört trött. Nu ska jag sova.

Take care, pussar och kramar från Mildred Leskinjovich.