Oh vi är så INDIE
Hej vänner, torsdagkväll, meteorologiskt och mentalt mörker i Millaland.
Igår var det onsdag och indiekväll med Hässleholmarna Agnes och Katta och various people från mitt jobb. Det var Måns som varit där förut och eftersom han gillade det och Måns är en man med smak tänkte vi att vi nog skulle göra det också. Och det gjorde vi :)
Jag började dagen med att snooza 25 minuter (supersyndigt) och sedan jobba. Ania, min cashierkollega var back on track och vi skvallrade hemskt mycket hela dagen (HON DEJTAR EN AV VÅRA MANAGERS), det var trevligt. Ouppstyrda brasilianaren kom till jobbet och jag försökte förgäves förhöra mig om hans - dvs våra - kvällsplaner men eftersom han glömt sin mobil i en bil förra veckan är han minst sagt svårkontaktbar. Jag gav upp bestämmandet och gick hem och sov och skickade Johanna på att Styra Upp.
Jag vaknade sådär vid halv sex, åt stulen mat från jobbet och hängde med Pinja och Johanna tills Agnes och Katta kom. Som vanligt urartade förfesten från stillsamt piffande och vinpimplande till en lätt panikdoftande kollektiv hysteri.
Vi gick till Bewley's för att möta upp Måns, brasilianaren, Alessandro samt ytterligare en italiensk kollega som heter ungefär "Colorado". Den exdryga slovakiska managern gav inte bara mig utan även de andra flickorna staff discount på Irish Coffee, det var överraskande. Han är annars av den principfasta typen. Alberto trodde att det berodde det på våra korta klänningar, haha.
Vi satt där till tolv kanske och de skulle stänga och sedan gick vi (minus Johanna som var goodgirl och gick hem) till indiestället och efter många om och men kom slutligen allesammans in. Och så drack vi billiga pints med sugrör och slogs om plats på dansgolvet med alla Dublins övriga indiekids. Fruktansvärt trevligt.
Tyvärr bodde alla andra förutom jag och Måns busslångtbort så de var tvugna att ta sista nattbussen vid två så vi var kvar och så gick vi hem i den Dublinska natten, det var kallt, det regnade. Allt var som i en reklamfilm för Irland.
Imorse vaknade jag 08.25, dvs 35 minuter innan jag började. Dagen var ganska bister men jag överlevde. Kaffe kaffe och kaffe. Kom hem och sov. Nu har vi kokat pasta, J duschar, vi väntar på Agnesbesök, snart måste jag tvätta för att sedan bege mig till Dun Laoghaire och rullstolsflickorna. Life's a bitch and then you die. Haha.
Take care vänner.
Igår var det onsdag och indiekväll med Hässleholmarna Agnes och Katta och various people från mitt jobb. Det var Måns som varit där förut och eftersom han gillade det och Måns är en man med smak tänkte vi att vi nog skulle göra det också. Och det gjorde vi :)
Jag började dagen med att snooza 25 minuter (supersyndigt) och sedan jobba. Ania, min cashierkollega var back on track och vi skvallrade hemskt mycket hela dagen (HON DEJTAR EN AV VÅRA MANAGERS), det var trevligt. Ouppstyrda brasilianaren kom till jobbet och jag försökte förgäves förhöra mig om hans - dvs våra - kvällsplaner men eftersom han glömt sin mobil i en bil förra veckan är han minst sagt svårkontaktbar. Jag gav upp bestämmandet och gick hem och sov och skickade Johanna på att Styra Upp.
Jag vaknade sådär vid halv sex, åt stulen mat från jobbet och hängde med Pinja och Johanna tills Agnes och Katta kom. Som vanligt urartade förfesten från stillsamt piffande och vinpimplande till en lätt panikdoftande kollektiv hysteri.
Vi gick till Bewley's för att möta upp Måns, brasilianaren, Alessandro samt ytterligare en italiensk kollega som heter ungefär "Colorado". Den exdryga slovakiska managern gav inte bara mig utan även de andra flickorna staff discount på Irish Coffee, det var överraskande. Han är annars av den principfasta typen. Alberto trodde att det berodde det på våra korta klänningar, haha.
Vi satt där till tolv kanske och de skulle stänga och sedan gick vi (minus Johanna som var goodgirl och gick hem) till indiestället och efter många om och men kom slutligen allesammans in. Och så drack vi billiga pints med sugrör och slogs om plats på dansgolvet med alla Dublins övriga indiekids. Fruktansvärt trevligt.
Tyvärr bodde alla andra förutom jag och Måns busslångtbort så de var tvugna att ta sista nattbussen vid två så vi var kvar och så gick vi hem i den Dublinska natten, det var kallt, det regnade. Allt var som i en reklamfilm för Irland.
Imorse vaknade jag 08.25, dvs 35 minuter innan jag började. Dagen var ganska bister men jag överlevde. Kaffe kaffe och kaffe. Kom hem och sov. Nu har vi kokat pasta, J duschar, vi väntar på Agnesbesök, snart måste jag tvätta för att sedan bege mig till Dun Laoghaire och rullstolsflickorna. Life's a bitch and then you die. Haha.
Take care vänner.
Kommentarer
Postat av: Frida
Jag är helt impad över att du orkar.
Trackback
