Godhetspoäng
Hej vänner, hoppas allt är väl. Själv är jag utmattad men nöjd. Helgen var trots way to many hours i Dun Laoghaire väldigt bra, hade första lediga lördagen i mannaminne, åt takeawayfrulle med Johanna, såg på teater och åt italienskt med Hässleholmarna. Lördagkvällen var dock den tråkigaste i mitt liv. Jag och Yvonne (rullstolsflicka) målade varandras naglar (mina var röda, silvriga, rosa och glittriga) och jag somnade med huvudet lutat i handen till "Ghost Hunters" på TV och vaknade av att det dundrade ner i bordsskivan. Ge mig ett liv liksom. Jag hade allstå sleepover från lördag kl 21 till söndag kl 17. Det var ganska mastigt.
Igår förväntade jag mig att jag skulle hänga i lägenheten precis som alla andra söndagar hittills, men nono, igår fick Chiaras pappa för sig att jag skulla ta med Chiara och honom till stan. Chiara skulle nämligen ha underkläder, därför gav han mig ett presentkort på 150 euro på Brown Thomas. "Make sure she is satisfied". "Yes sir!" sade jag.
Jag vet inte hur jag ska illustrera Brown Thomas för er för att ni ska förstå vidden av pinsamheten... Men de ha Louis Vuitton-väskor i skyltfönstrena, en man i cylinderhatt som öppnar dörren och BH:ar för sisådär 78 euro styck. Och där kom jag, i mjukisbyxor, osminkad och jag hade aldrig ens vågat GÅ IN där innan. Herregud. Det slutade med att jag vägrade låta Chiara köpa den rosa-svarta-spetsiga för 80 euro (80 euro!?! Det är vad jag tjänar på Bewley's på en och en halv dag!) och att hon köpte två sporttoppar istället.
Kvällen hade jag planerat att spendera hemma men så överraskningsringde Måns och bjöd med mig på pint med Alberto och sin vän Sverker som är på besök. Vi drack öl och spelade på jukeboxen på Eamonn Doran. Sverker är förövrigt det mest ointernationella namnet jag hört. Kvällen avslutades i Castleknock med "The Office" och pasta och en mytoman till flatmate som lurade i mig att hans softairgun var en riktig pistol och att han hade försökt döda en polisman. Haha. Jag är så pinsam som går på allt.
Mitt Metrohoroskop (japp, det är också en addiction) idag sade att jag skulle få en dag som var som en "military operation" vilket stämde oroväckande bra. Vaknade, ville ungefär dö av trötthet, duschade i världens sämsta dusch och tog bussen in till stan. Svidade snabbt om till cashier och så jobbade jag till fyra. Nya polska bruden Kamila trodde jag var MANAGER. HAHA. Det var det bästa idag! Sedan hängde jag med Liv tills Johanna slutade och klistrade på klistermärken på papperskoppar, imorgon fyller Bewley's nämligen 80 år och vi ska bjuda hela stan på kaffe.
Sedan gick jag och Johanna hem, jag lagade mat och tände ljus för att muntra upp henne lite innan vi for med Pinja till Sandyford, en förort söder om stan. Där, i ett stort kallt lager möttes vi av en syn som hämtad ur jultomtens verkstad, fast utan tomtar då. Abnorma högar med paket, pysselbord och volontärer och febrilt gick igenom innehållet i varje paket för att sedan sortera dem efter kön och ålder.
Organisationen som ledde detta skickar nämligen ut otaliga mängder julklappar världen över till fattiga byar och barnhem. Snälla människor får själva fylla en skokartong med leksaker, tandborstar, godis, pennor osv och sedan slå in det för att sedan lämna in det till den här organisationen. Vi var alltså där som frivilliga för att hjälpa till att gå igenom och kategorisera paketen innan de skickas iväg till de stackars barnen.
Och det var så fint. Tänk er en yta, stort som ett klassrum, fyllt med paket med roliga saker som ska skickas till barn som kanske aldrig fått en enda present förr. Två timmar av mitt liv offrade jag. Hur jobbigt var det egentligen? Det kändes bra. För första gången på mycket länge gjorde jag något inte bara för min egen skull, något som inte var jobb eller vin eller shopping utan något... betydelsefullt. Godmänniskapoäng och stjärnor på himlen för oss. Och för alla andra snälla människor som finns.
Igår förväntade jag mig att jag skulle hänga i lägenheten precis som alla andra söndagar hittills, men nono, igår fick Chiaras pappa för sig att jag skulla ta med Chiara och honom till stan. Chiara skulle nämligen ha underkläder, därför gav han mig ett presentkort på 150 euro på Brown Thomas. "Make sure she is satisfied". "Yes sir!" sade jag.
Jag vet inte hur jag ska illustrera Brown Thomas för er för att ni ska förstå vidden av pinsamheten... Men de ha Louis Vuitton-väskor i skyltfönstrena, en man i cylinderhatt som öppnar dörren och BH:ar för sisådär 78 euro styck. Och där kom jag, i mjukisbyxor, osminkad och jag hade aldrig ens vågat GÅ IN där innan. Herregud. Det slutade med att jag vägrade låta Chiara köpa den rosa-svarta-spetsiga för 80 euro (80 euro!?! Det är vad jag tjänar på Bewley's på en och en halv dag!) och att hon köpte två sporttoppar istället.
Kvällen hade jag planerat att spendera hemma men så överraskningsringde Måns och bjöd med mig på pint med Alberto och sin vän Sverker som är på besök. Vi drack öl och spelade på jukeboxen på Eamonn Doran. Sverker är förövrigt det mest ointernationella namnet jag hört. Kvällen avslutades i Castleknock med "The Office" och pasta och en mytoman till flatmate som lurade i mig att hans softairgun var en riktig pistol och att han hade försökt döda en polisman. Haha. Jag är så pinsam som går på allt.
Mitt Metrohoroskop (japp, det är också en addiction) idag sade att jag skulle få en dag som var som en "military operation" vilket stämde oroväckande bra. Vaknade, ville ungefär dö av trötthet, duschade i världens sämsta dusch och tog bussen in till stan. Svidade snabbt om till cashier och så jobbade jag till fyra. Nya polska bruden Kamila trodde jag var MANAGER. HAHA. Det var det bästa idag! Sedan hängde jag med Liv tills Johanna slutade och klistrade på klistermärken på papperskoppar, imorgon fyller Bewley's nämligen 80 år och vi ska bjuda hela stan på kaffe.
Sedan gick jag och Johanna hem, jag lagade mat och tände ljus för att muntra upp henne lite innan vi for med Pinja till Sandyford, en förort söder om stan. Där, i ett stort kallt lager möttes vi av en syn som hämtad ur jultomtens verkstad, fast utan tomtar då. Abnorma högar med paket, pysselbord och volontärer och febrilt gick igenom innehållet i varje paket för att sedan sortera dem efter kön och ålder.
Organisationen som ledde detta skickar nämligen ut otaliga mängder julklappar världen över till fattiga byar och barnhem. Snälla människor får själva fylla en skokartong med leksaker, tandborstar, godis, pennor osv och sedan slå in det för att sedan lämna in det till den här organisationen. Vi var alltså där som frivilliga för att hjälpa till att gå igenom och kategorisera paketen innan de skickas iväg till de stackars barnen.
Och det var så fint. Tänk er en yta, stort som ett klassrum, fyllt med paket med roliga saker som ska skickas till barn som kanske aldrig fått en enda present förr. Två timmar av mitt liv offrade jag. Hur jobbigt var det egentligen? Det kändes bra. För första gången på mycket länge gjorde jag något inte bara för min egen skull, något som inte var jobb eller vin eller shopping utan något... betydelsefullt. Godmänniskapoäng och stjärnor på himlen för oss. Och för alla andra snälla människor som finns.
Kommentarer
Postat av: milla vän Elin
milla jag är mkt stolt över er! tänk att du packade paket i 2h HAHHA
Trackback
