BrevfranDublin

Nu får hon faktiskt ta och lägga upp bilderna på bloggen, inte ens jag har sett dem. Upprörande. Jag är speciellt spänd på vår fotostund med Alessandro (barista på mitt jobb, italiensk, trevlig) när han gör sina fyra olika looks på Livs och Stinas fest; "sexy", "sporty", "casual" och så den sista som jag glömt. Jag själv kommer se riksmongo ut som vanligt I guess.

Har inte riktigt hunnit recover från Helgens Bravader än och imorgon bär det av igen; Måns ska ta med mig och Johanna och Hässleholmarna på indieklubb. Ska bli härligt att få vara riktigt fånigt sjutton år och poppig igen, väga upp vuxenpoängskvällarna med vin och Lidlkassarna med lite ungdom. Hehe.

I lördags var festen som sagt och i söndags jobbade jag; först med rullstolsflickorna och sedan på Bewley's och det som häll mig vaken var tanken på den kommande utsovningen på måndageftermiddagen efter jobbet. Men så igår, tio i fyra, dvs tio minuter innan jag skulle sluta, råkade jag i förbifarten lägga märke till den lilla detaljen att ingen var schemalagd på kvällen som cashier. Jag nämnde det för managern som efter 30 sekunder konstaterade två saker;

1) Jag hade rätt och;

2) Jag var den som skulle få göra det.

"I can but I don't want" sade jag. "Great. Knew we could trust you Milla".

Jag hade en timmes rast då jag förtvivlat försökte komma bort från Bewley's; jag vandrade runt bland julbelysningen och stressade  människor och kände mig som en herrelös hund ungefär, exceptionellt vilsen och "Kom och ta hand om mig"-ig. Men kvällen slutade bra i alla fall, vi var ett bra team som jobbade, allt flöt bra, folk var snälla. Efter jobbet såg vi "Open your eyes" - den spanska versionen på "Vanilla Sky". Har inte riktigt kommit fram till vilken som var bäst än. Hittade den på en FANTASTISK butik där de hyr ut filmer från alla andra länder förutom USA, ungefär. Någons finsk eller svensk hylla hade de inte, vilket var en besvikelse.

Imorse försov jag mig grovt och kom hem till lägenheten klockan ett; klockan två skulle jag vara ute i en helt annan förort för att göra en "medical check" för mitt jobb med rullstolsflickorna. Vilket innebar att jag hade ca 8 minuter på mig att duscha och klä mig. Jag och Johanna har varit stört upptagna/lata/kombination av båda lately så vi har inte tvättat på en vecka så jag stal hennes sista rena underkläder (vilket visade sig vara hennes favoriter. FÖRLÅT älskling!) eftersom jag inte hade några egna rena. Men that's what friends are for tänker jag.

Men jag hann i tid - dra på trissor! - och jag var "healthy", trots vin och mycket jobb. Och jag såg solen! Jag kände mig som en mullvad som grävt sig upp till markytan när solen bröt igonom molnen för första gången i november. Smärta och skönhet.

Kvällen tillbringades på Bewley's som cashier och även idag var jag konstigt peppad. Antagligen beroende på sömnunderskott i kombination med koffeinöverskott. Men gud var med mig! Jag hann inte äta på hela dagen eftersom jag var tvungen att åka ut till "Well At Work" eller vad det nu hette ute i ingenstans för att göra syntest och böja lite på knäna och svara på frågor, men som genom ett underverk fick jag och Alberto en pizza nummer 7 att dela på av köket alldeles gratis (vilket råkar vara vår asoluta favorit) pga felbeställning. VILKET ALDRIG HÄNT TIDIGARE. Och jag förvirrade självklart till det med två bord idag; en kund råkade av misstag betala för någon annan men som av ett underverk skillde det 10 cent mellan borden. VAD ÄR ODDSEN?

Och så fick jag sällskap av en kock från jobbet (kategorin stor svart man) en bit på vägen hem, det var trevligt, och när jag kom hem var Agnes här på överraskningsbesök och så ringde Anna.

Ja. En Bra Dag helt enkelt.

Vänner. Lev väl. För det gör vi. Hjärtinnerliga hälsningar Milla (och den numera sovande Johanna). Take care.