Kvinna nära nervöst sammanbrott
Vänner. Suck. Vet inte vart jag ska börja, återigen. Livet hastar på, vi har varit här i tre månader redan, jag jobbar som en jävla polack alltså, mitt sociala liv lider stora nederlag, jag hinner inte ens slösa bort pengarna mellan lönerna. Shit pomm fritt. Första gången jag ens är hemma sedan i söndags, och då var jag hemma ca 40 minuter.
I alla fall. Resumé av livet post Jens;
Torsdag; vaknar sent, mår dåligt, åker till Dun Laoghaire, jobbar med rullstolsflickorna, kommer hem sent, sover. Tråkig dag.
Fredag; går upp tidigt för att gå till indiska ambassaden för att skaffa visum (kanske är jag den ouppstyrdaste människa jag mött), det går inte så bra. Jag kom dit med mitt pass och ett glatt humör, kom därifrån med ett avsevärt mycket mindre glatt humör, en stämpel i pannan där det stod "Naiv europé" och en lista på dokument jag var tvungen att ha. Jobbar på Bewley's, är omotiverad och håglös. Dagens ljus var när jag gick och lunchade med Johanna och Liv och Livs vän Simon på ett Hare Krishna-ställe på min rast, skitmycket mat, vegetariskt och allt. Johanna "militant köttätare" Medin åt snällt upp allt ändå, jag var imponerad. Jobbar kvällspass på Bewley's till tolv, top-tre mest busy kvällen på året. Går vilse i timmar, var väg till en fest, blir arg på alla fulla dekadenta och ouppstyrda människor, går hem, somnar, som en sten.
Lördag; Rachel, trevlig irländska på mitt jobb, ville av någon OUTGRUNDLIG anledning ta mitt morgonpass som cashier på Bewley's, jag frågade om hon skojade, hon sade nej. Så jag var helledig, det var fantastiskt. Jag sov till ett, gick och mötte Alberto, lunchade, köpte (okej, jag vet, detta är en MILJARD prettopoäng!) en bok om Frida Kahlo och en om Gustav Klimt på konstmarknaden i Tempel Bar, helt sanslöst billigt, var himla nöjd efteråt. Träffar Johanna och Liv, fikar på ett trevligt fik, jag är uppe i varv och pratar alldeles för högt, för fort och för mycket igen. Haha. Går hem, lagar mat och chillar en timme innan jag beger mig iväg för att träffa Måns. Okej, detta är en komplicerad story (innehåller bl.a. en 31-årig fransyska som Måns förälskat sig i) men vi hamnar i alla fall på en yogaklass julfest på en pub, Måns har egentligen inget där att göra, jag, i egenskap av Måns vän, hade ÄNNU mindre där att göra. Träffar Liv och hennes gamla pojkvän ett tag, mongoar mig med Måns, träffar Alberto, hänger på en kall stentrappa i några timmar och förfryser mig för all framtid innan jag träffar Johanna och drar på Celines pojkväns födelsedagsfest, i en kvart som sagt. Kommer hem alldeles för sent, men allt som allt efter en extremt spontan och kind of lyckad dag.
Söndag; vaknar, går till Bewley's, alldeles nervös, eftersom jag vet hur galna söndagar kring lunchtid är. Men allt gick bra ändå, jag överlevde dagen. Efter jobbet gick jag och drack te med Liv och Alberto och Måns innan jag träffade Johanna och köpte kinamat, det var ju trots allt vår tremånadersdag i Dublin. Pratar med Anna, får lite Örebrolängtan trots allt, springer till bussen till Dun Laoghaire för att ha sleepover. Kvällen var riktigt pissig, kom i säng alldeles för sent av olika anledningar.
Måndag; vaknar alltså som ett vrak, skriver en rapport om söndagkvällens bravader, åker in till stan och tillbaka till indiska ambassaden. Ungefär allt motverkade mig igår, allt från bussar till ambassadtjänstemän och så jag själv, icke minst. Jobbar på Bewley's, stämningen är kass pga en upptäckt jag och Rachel gjort under helgen (drar den storyn senare), väntar på bussen till Dun Laoghaire som ska gå var åttonde minut i 45 minuter, mitt batteri dör, det är kallt, jag är uppgiven, uppriven. Kvällen slutar ändå okej, jag sover i soffan och kollar på en dokumentär om Spice Girls och får snuskigt bra betalt liksom.
Idag; vaknar i Dun Laoghaire, åker in till stan, käkar frulle på Bewley's, internetar lite, jobbar till fyra. Efter en 10 minutersdejt träffar jag Johanna och går och hardcorejulhandlar, nu är det mesta gjort, känns fantastiskt skönt. Jag är utmattad men glad. Min första lediga kväll sen... gudvetnär. Vi ska fira oss och julen och äta på restaurang, det känns festligt. Tyvärr gjorde jag misstaget att lägga mig i sängen, vilket alltid, oavkortligen, betyder att man någon gång alltid måste RESA SIG UPP. Vilket just nu känns som bedrift i kategorin "bestiga Monut Everest och sedan simma över Atlanten".
Men jag är ju stålkvinnan. Vänner, ta hand om er. Pussar.
I alla fall. Resumé av livet post Jens;
Torsdag; vaknar sent, mår dåligt, åker till Dun Laoghaire, jobbar med rullstolsflickorna, kommer hem sent, sover. Tråkig dag.
Fredag; går upp tidigt för att gå till indiska ambassaden för att skaffa visum (kanske är jag den ouppstyrdaste människa jag mött), det går inte så bra. Jag kom dit med mitt pass och ett glatt humör, kom därifrån med ett avsevärt mycket mindre glatt humör, en stämpel i pannan där det stod "Naiv europé" och en lista på dokument jag var tvungen att ha. Jobbar på Bewley's, är omotiverad och håglös. Dagens ljus var när jag gick och lunchade med Johanna och Liv och Livs vän Simon på ett Hare Krishna-ställe på min rast, skitmycket mat, vegetariskt och allt. Johanna "militant köttätare" Medin åt snällt upp allt ändå, jag var imponerad. Jobbar kvällspass på Bewley's till tolv, top-tre mest busy kvällen på året. Går vilse i timmar, var väg till en fest, blir arg på alla fulla dekadenta och ouppstyrda människor, går hem, somnar, som en sten.
Lördag; Rachel, trevlig irländska på mitt jobb, ville av någon OUTGRUNDLIG anledning ta mitt morgonpass som cashier på Bewley's, jag frågade om hon skojade, hon sade nej. Så jag var helledig, det var fantastiskt. Jag sov till ett, gick och mötte Alberto, lunchade, köpte (okej, jag vet, detta är en MILJARD prettopoäng!) en bok om Frida Kahlo och en om Gustav Klimt på konstmarknaden i Tempel Bar, helt sanslöst billigt, var himla nöjd efteråt. Träffar Johanna och Liv, fikar på ett trevligt fik, jag är uppe i varv och pratar alldeles för högt, för fort och för mycket igen. Haha. Går hem, lagar mat och chillar en timme innan jag beger mig iväg för att träffa Måns. Okej, detta är en komplicerad story (innehåller bl.a. en 31-årig fransyska som Måns förälskat sig i) men vi hamnar i alla fall på en yogaklass julfest på en pub, Måns har egentligen inget där att göra, jag, i egenskap av Måns vän, hade ÄNNU mindre där att göra. Träffar Liv och hennes gamla pojkvän ett tag, mongoar mig med Måns, träffar Alberto, hänger på en kall stentrappa i några timmar och förfryser mig för all framtid innan jag träffar Johanna och drar på Celines pojkväns födelsedagsfest, i en kvart som sagt. Kommer hem alldeles för sent, men allt som allt efter en extremt spontan och kind of lyckad dag.
Söndag; vaknar, går till Bewley's, alldeles nervös, eftersom jag vet hur galna söndagar kring lunchtid är. Men allt gick bra ändå, jag överlevde dagen. Efter jobbet gick jag och drack te med Liv och Alberto och Måns innan jag träffade Johanna och köpte kinamat, det var ju trots allt vår tremånadersdag i Dublin. Pratar med Anna, får lite Örebrolängtan trots allt, springer till bussen till Dun Laoghaire för att ha sleepover. Kvällen var riktigt pissig, kom i säng alldeles för sent av olika anledningar.
Måndag; vaknar alltså som ett vrak, skriver en rapport om söndagkvällens bravader, åker in till stan och tillbaka till indiska ambassaden. Ungefär allt motverkade mig igår, allt från bussar till ambassadtjänstemän och så jag själv, icke minst. Jobbar på Bewley's, stämningen är kass pga en upptäckt jag och Rachel gjort under helgen (drar den storyn senare), väntar på bussen till Dun Laoghaire som ska gå var åttonde minut i 45 minuter, mitt batteri dör, det är kallt, jag är uppgiven, uppriven. Kvällen slutar ändå okej, jag sover i soffan och kollar på en dokumentär om Spice Girls och får snuskigt bra betalt liksom.
Idag; vaknar i Dun Laoghaire, åker in till stan, käkar frulle på Bewley's, internetar lite, jobbar till fyra. Efter en 10 minutersdejt träffar jag Johanna och går och hardcorejulhandlar, nu är det mesta gjort, känns fantastiskt skönt. Jag är utmattad men glad. Min första lediga kväll sen... gudvetnär. Vi ska fira oss och julen och äta på restaurang, det känns festligt. Tyvärr gjorde jag misstaget att lägga mig i sängen, vilket alltid, oavkortligen, betyder att man någon gång alltid måste RESA SIG UPP. Vilket just nu känns som bedrift i kategorin "bestiga Monut Everest och sedan simma över Atlanten".
Men jag är ju stålkvinnan. Vänner, ta hand om er. Pussar.
Kommentarer
Postat av: Frida
Titeln är en väldigt bra pjäs.
Trackback
